Den okörda milen är den största besparingen

Från och med den 1 december tillåts 34,5 m långa lastbilar, mot tidigare 25,25 m på ett utpekat vägnät i Sverige. Detta ligger helt i linje med den omställning som transportbranschen måste göra.

Den stora utmaningen framåt kommer vara tillgången på hållbar energi och inte minst tillgången på energi där den behövs. Omställningen av transporter utgår ofta ifrån Bilen, Bränslet och Beteendet och handlar väldigt mycket om ett teknikskifte, att byta till ny teknik i fordonen och nya drivmedel. För att lyckas behöver fokus vara på beteendet och frågeställningen måste utgå ifrån det som faktiskt måste uppnås.

Den okörda milen är den största besparingen. Vi måste därför köra så få mil som möjligt. De mil som körs måste sedan förbruka så lite som möjligt. Det som förbrukas måste i sin tur släppa ut så lite som möjligt.

Att köra så få mil som möjligt handlar om att nyttja digitala verktyg för resurs- och ruttoptimering. Det handlar om en ökad lastkapacitet – längre och tyngre fordon, varför beslutet att nu få köra 34,5 m helt rätt. Vidare handlar det om ökad fyllnadsgrad, blanda nya fordonskombinationer, intermodala transporter, och så vidare. Det handlar om att våga tänka och att göra nytt.

De mil som ändå måste köras, där måste så lite som möjligt förbrukas. Där handlar det om att återigen nyttja fyllnadsgrader, ökad lastkapacitet, etc. Men det handlar också om att minska förbrukningen genom mindre luftmotstånd, ecodrivning, effektivare motorer, och så vidare.

Det som förbrukas måste släppa ut så lite som möjligt. Då handlar det om att förbruka rätt energislag med så liten påverkan som möjligt, exempelvis el, vätgas, biogas och hydrerade drivmedel. Det handlar också om att ha fordon med som släpper ut så lite som möjligt av de reglerade utsläppen, ex. Euro6.

Det är viktigt vi så snart som möjligt börjar vända på våra tankar hittar nyckeltal som gör att vi påverkar rätt saker. Det man mäter är också det man får effekt på, om vi fortsätter att mäta på kronor och ören kommer vi få effekten utifrån det. Mäter vi CO2 kommer vi få effekten av det. Det är viktigt att vi först och främst mäter kWh per tonkm och på de kWh som vi förbrukar kan vi sedan mäta CO2. Då kommer vi få en omställning åt det hålls som krävs.

I de omställningsplaner som finns för transportsektorn pekas det allt för ofta på teknikomställningen och väldigt sällan på beteendet. Inte minst i åkerinäringens egna färdplan som tagits fram tillsammans med Fossilfritt Sverige. Det är bra att färdplaner tas fram, men vi måste våga ha ett bredare perspektiv – vi kommer inte lyckas med omställningen med samma tankesätt som vi har idag.

Den okörda milen är den största besparingen – det vi mäter är det vi får resultat på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *